Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET.
139
Ung forsamman, af köld och af energi.
Gnistan slocknade, och han satt åter i
mörker med elddonet mellan sina
kraftiga händer. Han hade blifvit underligt
förvirrad, satt i en smärtsam och salig
ovisshet om världen och sig själf som
han icke kunde bära. Han slog eld igen.
Men nu var det ett hälft århundrade
efteråt, och Ung var en gammal,
gammal man. Hans efterkommande, som
bodde med honom på jökeln, hade
blifvit ett helt litet folk, alla med hans
och Moas drag sammanblandade, ett
starkt och härdigt släkte. Moa var död
för länge sedan, men det var ingen fara
för att hennes vanor skulle dö ut;
afkom-lingarna förde dem vidare. Ja, Ung hade
blifvit gammal, hans själ rörde sig endast
inom ett ganska trångt spelrum i hans
sammansjunkna och förbenade lekamen.
Tiden ... en dag kände han längtan
och gick ned i det röse som han hade
rest enkom för sin eldsten och dit ingen
vågade följa honom. Han stängde
graf-ven efter sig med en tung sten, och
sönerna och sonsönerna, som stodo
däromkring i djupaste vördnad, hörde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
