Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 ELDDONET.
gamle vända sig och pusta ut på sitt
läger, likt en björn som går i ide mot
vintern. Sedan hörde de honom brumma
under jorden och kväda:
Tidigt i lifvets stormar
lärde jag sinne för enkelhet;
i huset väl under jorden
hörer den trötte hemma.
Den dagen gick och äfven natten,
utan att Ung kom ut, och ingen vågade
tränga ned till honom. Men de hörde
honom kväda:
Som barn jag plockade brödfrukten
där isbergen nu brottas.
Sena släkten må längta
mot landet jag såg sjunka.
Ännu tredje dagen hörde de det tona
kraftlöst från grafven. Ung kvad:
Sjön jag såg i min ungdom
utan land att skönja hinsides
saknar jag. Minnet mig tröstar.
Mötas vi där, Moa?
De sågo eldsken från grafven och
veko tillbaka i fruktan. Först veckor
senare togo Ungs söner mod till sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
