Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDDONET
141
och täckte röset, i hvilket den gamle
gått ned, med jord.
Men eldskenet som de sågo var då
Ung, efter att ha fördjupat sig i tankar
tre dagar och tre nätter, famlade sig
fram i mörkret med valna
gammalmans-händer till elddonet och slog eld. Nu:
Mäktigt, öfverjordiskt ljus omkring
honom! Han är midt i de lefvandes
skog. Jordytan är en hud med grofva
porer, här och där bevuxen med hår
och på sina ställen hårdnad till
svart-och hvitstrimmigt horn. Backar och
långa veckade dalar visa hvar jordens
knotor sticka fram och de milslånga
refbenen löpa under huden, och slätter
ligga strödda med block af gammalt
hvitnadt ben. Gruset vid brädden af
en blodsump består af sammansköljda
människotänder, och ur sumpen växa
tufvor af fingrar, ända från små späda
barnfingrar, ännu ej öppnade, till starka,
fullt utspärrade mansnäfvar. Men
skogen, som står tät och löper så långt
ut i fjärran att den till sist synes
endast som ett blekrödt dis, består af
nakna träd med förgrenade lemmar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
