Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGFOLKET.
169
den välsmak genom att tillföra den kol
och aska. När en dylik rödglödande
sten, hvilken lyste i hålan som en liten
sol och betäckte sig själf med gnistor
och stjärnor, släpptes ner i grytan, där
den bröt mot vattnet så att krukan
vickade och ångan slog tjock mot taket,
kunde verkligen enhvar se att en ond ande
drefs ut ur vattnet genom eldens kraft;
han vältrade sig och knarrade otäckt,
och man måste hålla i krukan för att
den inte skulle slå öfver ända. Det gick
visserligen intet tal om att Moa hade
förstått att koka på sin tid, fast hvem
visste det? Hvad man gjorde hade man
väl alltid gjort. Kokningen höll sig vid
makt.
När kvinnorna inte bedrefvo sina kräsna
konster vid elden flätade de sig dräkter,
den ena finare och öfverdådigare än den
andra, men alltid i strängaste
öfverens-stämmelse med allas smak. Ett
århundrade var det oundgängligen nödvändigt
att kläda sig endast i ett isbjörnsskinn,
som skulle stå öppet hela vägen framtill;
isbjörnarna blefvo nästan utrotade och
kvinnorna kommo aldrig ut, därför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
