Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENHÖRNINGEN.
177
harpun; resten, kampen och
enhörningens ändalykt, kunde icke missförstås.
Djuret var för öfrigt en noshörning.
Inte den vanliga, ullhåriga och argsinta
Rhinoceros som gick i mammutens spår
på fjällöarna och ofta blef nedlagd af
jökelfolket. Han var visserligen både
ilsken och farlig och en svår baddare att
ha att göra med men ingenting mot
enhörningen.
Denne, som var af en art för sig själf,
hade blott ett horn och var nästan tre
gånger så stor som en vanlig
noshörning. Han var längre i kroppen än
mammuten fast inte så hög. Men det
fruktansvärda var att han löpte och sprang
som ett hjortdjur oaktadt sin ofantliga
vikt, och han angrep utan att man kom
honom nära, det var själfva döden att
komma inom samma horisont som han.
Fick han väder af jägarna hade de
honom straxt i fullt fyrsprång inpå sig,
med ett öronbedöfvande skallande läte
ur halsen och det manshöga hornet, som
satt midt i pannan mellan ögonen,
framsträckt för att spetsa de eländiga som
vågade sig inom en mils afstånd från
Jökeln. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
