Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENHÖRNINGEN.
178
honom. Det var i sig själf
skräckslående att se ett så öfvernaturligt stort
djur springa och vända så lätt som en
hund. Han var det snabbaste och
tyngsta djur i världen. När han kom i
ljungande galopp efterlämnade han hålor i
marken, stora så att en man kunde krypa
ner i dem, och han kastade om innan
någon kunde ana det; omöjligt var att
undkomma.
Det ohyggligaste var att man knappt
kunde urskilja honom på jökeln eller
på de pilbevuxna klippor där han höll
till; han kunde ligga och likna ett
af-långt stenblock på isen eller ett
dvärg-trädssnår, tills han plötsligt reste sig
och kom i nästa nu. Jägarna visste sitt
öde, när något ute på jökeln som de
ansett liflöst plötsligt blef lefvande; det
betydde att se enhörningen och vara
spetsad eller trampad oigenkännlig i nästa
ögonblick. Endast några få hade
und-slupppit honom, och från dem
härstammade hvad som var bekant om det
hiskliga djuret.
Jökelfolket ansåg att det inte fanns
mer än ett och samma exemplar,
hvil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
