Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENHÖRNINGEN.
181
grätnelsens torn som lagt hvarf på hvarf
i all evighet.
Utom hornet hemförde Hvitbjörn
enhörningens hjärta; det var ganska ungt
och skärt till utseendet, men så hårdt
att ingen flintyxa bet på det.
Eldgrim tog enhörningens horn J
förvar å Ung den gamles vägnar. At all
sång och allt jubilerande på ön med
anledning af Hvitbjörns stordåd vände
Eldgrim sin feta rygg. Aftalet tycktes
han ha alldeles glömt.
Men då Hvitbjörn omsider försynt
antydde att nu borde han väl få Vår som
lofvadt var, höll Eldgrim ett dunkelt tal,
hvilket kunde tydas som så att han
verkligen menat och äfven tänkt sig det
uppfattadt som ett oskyldigt skämt, när
han bad Hvitbjörn gå ut och fälla
enhörningen. Oväldiga män skulle säkert
hålla med honom om att förslaget
endast kunde tolkas som ett på ett fint
sätt gifvet afslag. Men hade Hvitbjörn
vettlös och rasande tagit honom på orden
var han böjd att utlägga sitt förslag som
en önskan att se Hvitbjörn lagom
till-tygad för sitt öfvermod. Då Hvitbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
