Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
HVITBJÖRN OCH VÅR.
det deras och ingen annans. Länge
dröjde hans tankar vid den
hemlighetsfulla eldstenen, som han visste att
Eld-grim förvarade i allfaderns graf. Om
man skulle bryta sig in en natt och hämta
den? Ung den gamle gick naturligtvis
icke längre lefvande där nere, det var en
öfvertro, på sin höjd lågo hans ben och
multnade i grafven, och de skulle inte
göra en något. Men den gamle hade
dock en gång lefvat och gifvit sin släkt
elden; det var nog riktigast att låta allt
som angick honom förblifva som det var.
Det var inte tilltalande att gå stamfadern
för nära, så länge någon som helst annan
utväg kunde tänkas. Och den utvägen
fanns ju att finna elden själf! Detta satte
sig Hvitbjörn före. Ja, naturligtvis.
Han hämtade bränsle ur talldungarna
på ön och lade upp det i form af ett
bål; så långt kom han den vintern.
Aret efter utvandrade de. De bodde
kvar sommaren öfver på ön, och det
blef en märkvärdigt het och våldsam
sommar med stickande sol och nästan dagliga
åskregn, som synbart tärde på jökeln. Ön
låg isfri i dubbelt större utsträckning än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
