Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR. 191
rundt, och för honom icke en gnista!
Han log svagt, men det var ett
gammalt slitet leende som gled i gamla djupa
fåror öfver hans ansikte. Så drogo de
åstad och vände sig icke om för att se
tillbaka en enda gång.
En liten flock halftama renar och en
del skinn till tält och kläder var allt hvad
familjen ägde, utom Hvitbjörns vapen
och Vårs korgar med allehanda småplock
i, och på det sättet utrustade begåfvo
de sig i väg mot söder. Vintern
upphann dem, och den blef sträng, men det
underlättade marschen, att jökeln
öfver-täcktes med snö, hvilken frös samman till
milsvida fält som voro lättare att komma
öfver än den remnade isen.
Hela denna vinter färdades de, utan
att likväl komma synnerligen långt, och
Hvitbjörn tyckte att han blef en
gammal man. Det kräfde hans yttersta
krafter att under vandringen hålla nöden
borta från det lilla kalla tältet midt i
snön, ofta måste han ligga dagar och
nätter på ett spår, innan han kunde vända
tillbaka med vildt, och under tiden visste
han att de två i tältet voro tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
