Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
HVITBJÖRN OCH VÅR.
de förmådde bära, och det varade inte länge
innan Hvitbjörn och Vår satte sig upp
på lasset och läto sig dragas. Det var
en stor förbättring, som slöt renarna
och familjen ännu närmare samman än
förut. Hvitbjörn var glad öfver släden
och fann snart en form som han
stannade vid såsom den bästa. Han behöfde
inte lägga mer än två björkspiror
under lasset, men de skulle vara krumma
framtill för att inte sticka ner i snön
och för att inte surrningarna skulle
af-nötas. För att hindra lasset från att
släpa, lade han böjda grenar tvärs öfver
medarna och surrade dem fast, och
därmed var släden i ordning. Hvitbjörn hade
händerna, och nödvändigheten gjorde
resten.
I godt väder, när solen sken på de
sprakande snöfälten, lät Hvitbjörn det
gå i traf och hojtade upprymd åt
renarna ; då var det som om han och Vår
vaknade och kände igen hvarandras kära,
aftärda ansikten. Strapatserna kunde
lulla dem in i ett slags själsligt
blindhetstillstånd, hvarunder de miste förnimmelsen
af tiden, men egentlig bedröfvelse kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
