Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2öo
HVITBJÖRN OCH VÄR.
som han förstod tillhörde en gången tid.
Himlen med svindlande aflägsna skyar
låg öfver vattenspegeln på de djupa
mossjöarna, och endast där han såg
tvärs igenom sin egen bild som stod
lefvande under honom nere i vattnet blef
det genomskinligt, så att bottnen och
den sjunkna skogen trädde fram.
Underligt — när han såg den sjunkna skogen
var han själf borta, och när han såg sig
själf försvunno träden där nere för hans
blick.
Hur det nu förhöll sig med skogen som
hade varit, så var det dock en skog
Hvitbjörn låg på upptäcksresa efter, men den
skulle helst vara lefvande, och den låg långt
borta, i södern, det var själfva den
framtid, han trängtade efter. En dag släppte
han ned en rem med en löpsnara och
smög den om en af de stora runda
trädstammarna som sågo så friska ut, med
märken där bladen suttit och ännu
kådiga i barken; det hade fallit honom in
att man kanske kunde dra nytta af
ur-tidsskogen där nere genom att ur den
hämta sig ett fartyg för färden till
södern. Och tanken var inte illa, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
