Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20Ö
HVITBJÖRN OCH VÅR.
med vinden fällde de löfrika grenar och
höllo dem uppe, så att det gick undan
utan att begagna årorna; ett skinn på
en spira drog ännu bättre.
Hvitbjörn skuggade med handen för
ögonen och såg ut mot söder, där haf
och himmel gingo i hvarandra utan
synrand; nu skulle de snart i väg. Men
skeppet måste göras större, eller också
blef det nödvändigt att bygga flera för
att få hela familjen med.
Vår teg och såg förläget på sin
husbonde, när han med glada, blå ögon och
åthäfvor som en flygfärdig örn förklarade
att nu skulle de i väg. Det hade
mannen sagt i så många välsignade somrar
att Vårs barn hade blifvit lika stora och
— utan all ond mening — oberäkneliga
som fadern. Vår såg med djup
beundran på sin Hvitbjörn, som kunde
fortsätta att stråla och hoppas som i deras
första, gränslösa ungdom, fast ingen af
dem var ung längre, men hon fruktade
hans planer och omfattade sitt hem med
en blick som om hon blifvit dödligt
träffad, när han fantiserade om långfärd.
Vår hade något att mista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
