Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 10
HVITBJÖRN OCH VÅR.
stodo hennes hjärta nära; dem hade hon
fått, medan härden ännu var kall, och
de hade varit halfva lifvet för henne
och barnen; hon skulle aldrig ha dragit
sig igenom de kalla dagarna utan dem.
Den vilda boskapen vandrade in i
låglandet, då jökeln vek, smala och
hjortaktigt lätta djur med stora, våta ögon
och nyfikna som på jordens första dag.
De små nyfikna kalfvarna som, ännu
seglande i gången, följde efter sina
mödrar talade till Vårs omättliga flickhjärta,
hon satte sig på huk och bredde ut
händerna för att locka dem till sina knän.
I början voro de nästan inte skygga;
det blefvo de först sedan Hvitbjörn hade
jagat dem någon tid, och till och med
då kunde korna i sin oskuld bli stående
på kort afstånd, spridda i en halfcirkel.
De vände mulen, i hvilken de tuggade
ett blomster, och det behornade
hufvudet mot detta väsen som de icke kände.
Kom han för nära trafvade de bort
men måste snart vända sig igen och stå
och se, lutade sig försiktigt bakåt på
alla fyra, med fuktiga näsborrar och
ögon, i hvilka mörkret stod som en natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
