Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR.
213
nes ögonstenar och väninnor. Hon
umgicks alltid med dem under förtroligt
samtal, värmen i deras blodrika horn
gick henne genom händerna in i hjärtat.
De hade en söt lukt af gräset, som de
betade, och af den näring de hade till
öfvers för andra.
Vår blef konstnär då kornas mjölk
flöt kring hennes stora, moderliga
händer. Hon tillverkade ost. Det kom af
sig själf genom att gömma mjölken i
en löpmage, och Vår hade alltid förråd
af den, pressadt i runda kakor. När
karlarna kommo in från sina våta
ansträngningar med att fiska och flyta på
sjön kunde det nog hända att de
tackade mor för en skifva ost.
Sönerna gjorde i gengäld knifvar och
prylar af ben åt henne. Hvitbjörn
intresserade sig för det garn Vår och
flickungarna tåligt sutto och snodde med
fingrarna, i synnerhet sedan han börjat
göra sig vadar till fiskfångst och hade
bruk för mycket garn; som vanligt sökte
han en genväg och sedan han med
glimtande ögon pröfvat sig fram en dags
tid, kom han och förärade Moa en ten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
