Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLOSSNINGEN.
Kaller icke regnet frodigt?
Låter det icke som ett förälskadt mummel,
ett långt, dämpadt kärl eksjoller,
mun mot mun,
mellan regnet och jorden?
HVITBJÖRN fick allting till skänks.
Då han måste gå i landflykt,
förbannad och lyst fredlös af sitt folk, förde
honom hans öde att söka sig fram till
mildare himmelsstreck, ett Eden af vildt (där
mänskan ändå inte kände sig hemma).
Men han skulle ha i öfverflöd, och själfva
klimatet förändrade sig och blef varmare.
Han hade dragit mot södern, och södern
for honom till mötes.
Den stora islossningen blänkte i det
strålande solskenet. Jökeln var i bråd
tillbakagång. Från det ställe där Hvit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
