Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
BLODET TALAR.
att sprängas af roflystnad, de reste borst
som vilda djur om natten, och det gick
krampdrag genom dem så att de
snarkade och fnyste. De kunde inte tala
för stelkramp i käkarna och kallgrin,
och det hördes så öfvergifvet då Orms
stämma hördes alldeles ensam bland alla
dessa människor. Han talade mycket,
hade liksom ett helt lifs ordförråd att
förbruka på en gång. Han behöll sin
allvarliga stämma, hvilken var skroflig
som på halfvuxna, äfven då de
misshandlade honom.
Då han icke kunde låta bli att skälfva,
naken som han stod inför sina bödlar,
gjorde han dem uppmärksam på att hans
lemmar syntes tycka illa om att de skulle
mista sin kraft. Det plågade honom att
vara i trängsel, och han rynkade på
näsan åt den kroppsvärme och tarmluft de
drogo in på honom. De önskade att han
skulle jämra sig och hämtade bränder
att lägga vid hans fötter och bräckte
hans fingrar med käppar; han sträckte
sig men teg. Han var af en sort som
inte gaf sig i motgång. Sedan fällde
han ett yttrande om vädret. Då grepo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
