Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hammarens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 74 1 HAMMARENS TECKEN.
klagande som löfskogen om hösten. Hans
här blef hvitt. Men mannens lust att
tänka och bygga kom igen. Omsider
hade han grubblat sig igenom och bestämt
sitt och gräflingarnas öde.
Vår och de två barnen lågo i huset
som Hvitbjörn hade bebott; han täckte
det med jord och reste en stor hög. Själf
bröt han upp och slog läger vid kusten,
i en skog med groft timmer längre
söderut. Här byggde han ett nytt skepp.
Det blef af så väldig bredd och längd,
att de nyfikna gräflingarna, som skyggt
börjat närma sig boplatsen igen, fingo
mycket hufvudbry vid tanken på hur
Hvitbjörn skulle få ett så stort skepp att
glida på vattnet. I stäfven satte
Hvitbjörn upp ett drakhufvud, som gapade ut
mot sjön och tycktes le i ett tyst,
ohyggligt skratt.
Men dä skeppet var färdigt och flöt, med
tofter för tjugu man utom Hvitbjörn och
hans söner, gick han en dag i land och
hämtade ett behöfligt antal gräflingar,
unga, starka män, och förde dem bundna
ut på skutan. Till hvarje säte hade han
gjort en kopparbygel, och den slöt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
