Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hammarens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HAMMARENS TECKEN.
275
om foten på hvar och en af fångarna.
De väntade att de skulle dö. Men
Hvit-bjöm gaf dem mat och sörjde så väl för
dem att de slogo ned ögonen. Så bad
han dem fatta årorna och ro. Och nu
fingo de då se hur Hvitbjörn tänkt sig
att hålla skeppet i rörelse.
Sedan när de blefvo hemsjuka och
anställde missnöjda jämförelser mellan sitt
hundlif på stäppen och sin nuvarande,
ganska sorglösa och trygga belägenhet,
suckade efter det förflutna och förlorade
sin arbetskraft, uppmuntrade Hvitbjörn
dem genom att tala om deras kroppskrafter
och om den förestående kvällsmaten;
de voro oerhördt stolta öfver den
armstyrka de fått vid årorna och visade alla
tänderna i ett förtjust grin när Hvitbjörn
berömde dem; kvällsmaten var också en
skön måltid att ligga i för, ännu en liten
timmes tid hvarje dag. Gräflingarna blefvo
goda roddare. De saknade intet.
Hvitbjörn tog ett antal af deras kvinnor med
ombord i bottnen af skeppet för att göra
männen mera hemmastadda och för att
under vägen skaffa mera manskap, om
det skulle behöfvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
