Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hammarens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HAMMARENS TECKEN.
277
gräflingarnas döttrar till sig, en brun,
sprakande flicka, och ville blifva i landet
och dela mödorna med henne. Från dem
och från Hvitbjörns två hvita döttrar,
hvilka fingo infödda män, härstammade
ett stort folk, som med vagn och till häst
for långt i öster och söder.
Hvitbjörn seglade så länge på hafvet
under polstjärnan att han fick hemlängtan
till Uppland, där han lefvat den bästa
delen af sitt lif i trängtan att komma
därifrån. Han måste se platsen där Vårs
första, gula åker hade böljat i
sommarvinden som hennes rika hår. Och han
hittade vägen genom att styra efter det
eldsprutande berget, hvars rök vägledde
honom om dagen, medan toppens glöd mot
himlen visade honom vägen om natten.
I Uppland blef Hvitbjörn boende.
Vattnen hade för länge sedan lagt sig
till ro efter jökelns smältning, och landet
låg fagert med gräs och ung skog, som
klädde de våta grusbankarna, och furor
på bergen. De djupa grytor jökeln
efterlämnat i stengrunden stodo fulla till
randen af klart vatten, så att man kunde se
den slipade stenen, som förr hade malt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
