Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hammarens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
I HAMMARENS TECKEN.
kopparn och andra nya saker, som
sönerna bragte hem från östern, pröfvade
allt i elden och lade märke till ämnenas
natur. En gång förde Varg vid ett
besök med sig från östern en stor klump
af en ny, märkvärdig metall och lade den
i den gamles hand; det var långt innan
ens kopparns bruk blifvit allmänt.
Hvitbjörn höll klumpen långt ut ifrån sig på
sträckt arm och besåg den noga, vägde
den och kände på den med sina stora,
är-riga fingrar. Den hade en kall, blåaktig
glans, metallen, något som påminde om
is, var mycket tung; den stod godt emot
repning med en sten. Hvitbjörn förde den
upp till tungan, den smakade bittert och
rått som hafvet, han vädrade på den, den
luktade som blod. Då föll Hvitbjörn i
djupa tankar. Det var järn.
Af detta stycke järn smidde sig
Hvitbjörn en hammare och blef för första
gången sitt gamla bepröfvade stenvapen
otrogen. Han var ännu så stark att han
med ett enda slag af järnhammaren kunde
lägga en häst död framför offerstenen
på stället där han stod, och det så att
inte en spillra af hans pannben blef hel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
