Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I hammarens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HAMMARENS TECKEN. 285
Men då han fick ålderns visdom såg
han att folket skulle begära att få böja
sig för hans makt, äfven sedan den icke
längre fanns, och denna inblick i
människornas hjärta, som det nu var, gaf
ännu en gång hans kloka händer arbete.
Hvitbjörn uppehöll sig nästan alltid i
hallen, som var tämligen skum, och här
var man van att skymta hans höga
gestalt och visa honom den vördnad som
tillkom honom och hans hammare.
Hvitbjörn uthögg nu i all stillhet en
timmerstock, någorlunda i hans egen liknelse,
gaf den sin hammare i handen och ställde
upp den inne i dunklet i hallens
bakgrund, där han själf brukade låta se sig.
Han hade verkligen också den
tillfredsställelsen att se folket böja sig lika
vörd-nadsfullt för skenet som för verkligheten.
Då log den gamle i sitt hvita skägg,
kittlad af stolthet öfver sina händers
arbete — och äfven af en lustig och grym
tanke, människokännarens. Han lät nu
hvilan falla öfver sig.
Men äfven då han icke mera visade
sig utanför helgedomen skymtade man
honom fortfarande därinne i halfmörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
