Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORGSLUFT
pastor Kindberg i början af 1870-talet afled, ägnade gubben
honom följande minnesord: »det var den hyggligaste präst,
som fanns i sta’n, för han gick hvarenda dag i Föreningen.»
* *
’»i*
I »Föreningen», som gubben för korthetens skull
benämnde sagda anläggning, funnos åtskilliga djur, hvilka af
gubben undfägnades med föda, allt efter deras olika smak
och natur. Några ekorrar i en bur utgjorde hans favoriter,
och dessa trakterades dagligen med mandlar och nötter.
En dag hade gubbens »borstis», vid den för dagen
bestämda rockens renoverande, glömt att lägga ekorrarnas
ranson i fickan, och detta bemärktes ej af gubben, förrän
han skulle svänga in på vägen, vid hvilken ekorr-buren var
placerad. Vi ha förut nämnt, att gubben alltid gick sina
bestämda vägar, och nu utbrast han — som alltid talande
högt för sig själf —: »se så ja, nu kan jag inte gå den
vägen i dag, ty om jag går förbi buren, utan att ge ekor-
rarna något, så hvad ska’ de tänka om mej då!v
* *
*
En annan af gubbens egenheter var, att han med en
mötande kunde inlåta sig i samtal midt i en mening, liksom
toge han för gifvet, att den andre skulle ha reda på hans
tankegång. Ville man vid dylika tillfällen fortsätta
samtalet, var det ej värdt att medels frågor försöka komma
under fund med hvad räsonnemanget gällde, utan man
måste svara undvikande, tills man kom på rätta tråden.
Gjorde man ej detta, utan ställde någon direkt fråga till
gubben, blef han missbelåten och utlät sig: »Jaså, haha,
nu får jag visst gå», och därmed stultade han vidare.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
