Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En affär i ostindiskt porslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORGSLUFT
197
meningen att förtälja en händelse ur hans lif, och vi måste
således afstå från slika detaljers relaterande. Ett drag,
alltför karaktäristiskt att förbigås, må dock anföras.
Borgenström gjorde kassa hvarje lördagsmiddag. Orsaken
hvarför han valt denna tid för sagda, honom så kära
göro-mål, var den, att den dagen torgtillförseln af fläsk från
landsbygden var lifligast. Han slog då igen boden för
någon stund vid middagstiden — ty när han undantagsvis
någon gång på dagen lämnade sitt kära krypin, sattes
alltid stora järnbommen för dörren, enär det ej fanns någon
dödlig, åt hvilken han ansåg sig kunna lämna förtroendet
att öfvervaka bodens rika skatter — och gnodde af nedåt
torget, hvarest han uppträdde som ifrig spekulant på det
torgförda feta fläsket. Och hvarför detta? Man må icke
misstänka, att afsikten var att med dylik lyxmat rekrytera
det magra visthusets förråd. Ingalunda 1 Den knepige
ockraren ville endast på detta sätt förse sina fingrar med
ett så kraftigt lager af fett som möjligt, för att vid
räknandet af sina kära slantar ej onödigtvis nöta metallen.
När han så länge nog vändt och vridit på bondlassens
fläsklager, för att bli behörigen pomaderad på fingrarna,
ilade han hem och grep sig an med sorterandet af
penningpåsarnas innehåll.
Att gubben Borgenström var mager, gul och
skinntorr, faller af sig själf, men hans kroppshydda hade därtill
en fason, som närmast kunde liknas vid ett frågetecken.
Hans gång var så lutande, att det rent af förekom
oförklarligt, hur han kunde hålla balansen, utan att stupa på
näsan. Å denna senare tronade ett par väldiga brillor i
hornbågar, bak hvilka den lurande blicken med svårighet
kunde skönjas. Armarna voro långa som på en chimpans
och knäna böjda nästan i nitio graders vinkel. Den
väldiga bredskyggiga hatten satt nerklämd långt bak i nacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
