Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En affär i ostindiskt porslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 00 GÖTEBORGSLUFT
talet — »jag hörde i förmiddags, att det var frågan om
en sådan där grann blå kruka, som den fine herrn ville
ha maken till, och då jag erinrade mig, att jag vid
flytt-ningstiden, när jag var med och bar saker, i en tambur
nå’nstans sett en sådan, föll jag på den idén, att det
kanske kunde vara skäl försöka komma åt den. Hur
detta nu gått till, hör inte hit, och inte är väl herrn så
nogräknad med det; det säkra är att vasen finnes här i korgen,
och vill herrn ge mig en tia för den, så kör till.»
Den som vid detta tal gjorde stora ögon, var
Borgenström, men att i ett fall som detta på minsta sätt visa
sig angelägen ingick icke i hans affärsvanor.
»En tia,» gnällde han, »är du rosenrasande, din
stråt-röfvare, mer får jag aldrig i tiden själf, och något skall
väl en fattig stackare förtjäna. En femma är mer än väl
betaldt, och nöjer du dej me’ det, kan affären snart vara
klar. Om inte, skall det inte dröja många minuter, förrän
jag skall låta polisen få reda på, hvad slags karl du är,
och då får du nog se på annat!»
»Inte för att herrn skrämmer mej med polisen,»
invände säljaren, »ty pjäsen har jag åtkommit på fullt ärligt
sätt, men när en ä* i knipa, får en stackare låta behandla
sig hur som helst, och därför så — ta’na!»
I nästa stund hade Borgenström vasen i sina händer,
synade den med förståsigpåares grundlighet, fann att den
var en afbild, så trogen man kunde önska, till den han
förut innehade, betalade de fem riksdalerna och lät karlen,
som dock tyckte, att han blifvit skamlöst hårdhändt
behandlad, gå sina färde.
Vasen ställdes nu försiktigt in i skrubben innanför
boden, och Borgenström gick att hämta kamraten från
trappan.
Hvem kan väl skildra hans uppsyn och förtviflan, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
