Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur en människas karaktär utformas och med
karaktären hennes öde, därom vet man bra litet.
Troligt är dock att inbillningen spelar en stor roll.
Lyckas man inbilla en elak människa att hon är
god, blir hon vanligen en smula hyggligare. Inbillar
man den goda att hon är elak, börjar hon kråma sig,
hennes beskedliga ansikte får ett diaboliskt uttryck
och hon blir snart i stånd att fundera ut ett eller
annat rackartyg. Qenom att ihärdigt och
samvetsgrant intrumfa i en klok människa att hon är dum,
skall man lyckas förslöa hennes förstånd. Inbilla en
dum människa att hon är klok bjuder som bekant
inte någon svårighet. Tyvärr har kuren vanligen
klen verkan.
I slutet av åttiotalet levde i Paris en spåkvinna,
som åtnjöt ett utomordentligt stort anseende bland
studentskor, studenter, artister och annat löst ungt
folk på vänstra Seinestranden. Hon hörde till de
förnämliga sierskor, som läsa karaktär och öde i
handens linjer. Som en fe delade hon ut dygder
och odygder, lycka och olycka. Det besynnerliga
var, att upplysta och kunniga unga människor
visserligen skrattade åt gummans utsagor men icke
förty gåvo modiga slantar för att få höra dem. I
själva verket rättade de sig efter hennes påstå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
