Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ende så gott de kunde — alldeles som den sjuke
rättar sig efter läkarens diagnos och söker leva sig
in i den sjukdom, som tilldelats honom.
En dag råkade sibyllan gå över Seine och in
i ett litet skandinaviskt pensionat, vars gäster
huvudsakligast voro ungdomar. Bland andra fanns
där en ung man, som hette Jonas Kerrman,
volontär hos en svensk-fransk bankir. Han var den
yngste i laget både som människa och
pensionatsgäst — i förra hänseendet tjugu år, i det senare ett
par månader. Han lyssnade till sibyllans
avslöjanden och spådomar, så länge de rörde kamraterna,
men när hans tur kom, försökte han smita.
Gumman ropade halt och kamraterna, vilkas dygder och
odygder redan prisgivits åt skämt och skratt, höllo
fast honom i rättvisans heliga namn. Gumman
trodde, att han var blyg och det gladde hennes
gamla hjärta. I själva verket var han högmodig,
en egenskap som ofta paras med blyghet. Han
ansåg att hans karaktär ej angick någon annan
än honom själv. Och möjligen en till. Men
gumman hade fattat tycke för honom och ville inte
släppa sitt tag. Det behagar gammalt folk att
gyckla med ungdomar, som behaga dem, vilket åter
sällan behagar ungdomarna. Hon tog hans hand i
ett fast grepp.
Kanske skulle unge Jonas ha gjort sig lös, om
han icke i likhet med alla andra ungdomar bekajats
av en stark nyfikenhet rörande det egna jaget.
Vad är jag för sorts människa? Den unge hyser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
