Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
sittande smala ögon, lång näsa, hängmun,
hak-vårta med lång skäggtofs. Men hon hade också
ett vackert och vänligt leende och i de smala
ögonspringorna glittrade munter klokhet. Säkert
hörde hon till de gäckande andarna men icke
bland de värsta. Sedan hon granskat Jonas’ hand
längre och uppmärksammare än någon annans,
utbrast hon plötsligt:
Stackars gosse! Stackars, stackars, stackars
gosse!
Gode gud! skreko flickorna i korus. Vad ser
ni? Blir han sjuk? Dör han ung? Blir han
olyckligt gift? Gör han konkurs? Blir han
vansinnig?
Sibyllan låtsades icke höra dessa frågor; hon
började sin karaktärsskildring och spådom, i det
hon med pekfingret följde handens hemlighetsfulla
linjer och kittlade den med en lång, spetsig nagel.
Men vilken karaktärsskildring! Även den mest
renhjärtade yngling utan ringaste läggning åt det
diaboliska skulle ha rodnat av förargelse. Det var
inte en man, sibyllan genomskådade, det var ett
förvuxet barn, ett lindebarn i allt undantagandes
skrik och blöja. Han påstods vara mild som ett
lamm, from som ett får, lydig som en klosternovis,
ömhjärtad som en mor, blyg som en ungmö,
försiktig som en gubbe, medlidsam som ett helgon,
sjukligt rädd att göra någon orätt, förälskad i det
täcka könet men snarare beredd att erövras än att
erövra, löjligt trofast, överdrivet ädelmodig, lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
