Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våren kom till
Paris.
Det finns två slags vår — en för gammalt folk,
en annan för de unga. Våren för de gamla är en
flykt ur vintern. Den väcker
inte stora förhoppningar och
eggar ej modet. Tvärtom mötes
den med misstro och gnat, föraktfulla utrop och
smärtfyllda suckar. Vintern tar oss igen! pustar
man. Varmt var det i dag men vänta bara till i
morgon. Då ha vi snöstorm! Nederlag och
missräkningar följa varann i tät rad. Lyckligtvis är
man gammal och klok, man låter inte lura sig
av det allra vackraste solskensleende. Du ler, din
kanalje — då veta vi vad vi ha att göra! Och
den gamle sätter en extra skinnväst under rocken,
svettas i solskenet, förkyler sig och muttrar med
luguber tillfredsställelse: Vad var det jag sa? På
våren kan man aldrig lita! Vänd söder ut lärka
och svala! Vintern behagar skämta elakt med oss
och kallar skämtet vår!
Så är den gamles vår — en ängslig, modlös flykt
ur vintern. Helt annorlunda den unges! Han är en
stridskamrat, en ung hjälte som ännu späd och
blek men fräckt segerviss angriper storgubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
