Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinter med snabba stötar! Bort med veklighetens
yllepansar! Ut i vårstormen, som vintern vill frysa
till stiltje. Vad betyder det, om han lyckas? Vad
gör det väl oss, att blomstrande ängar på en natt
förvandlas till slätstrukna snöfält? Flyg, vildgäss,
mot yttersta norden och låt segerfanfaren ljuda!
Ty våren är slagen och i morgon skall han segra.
Det är våren — för den unge ett lysande äventyr
och för den gamle ett ängsligt, som han i
sommarens solida värme minns med en otacksam
grimas och en rysning. Stackars vår! Inte ens den
unge är honom länge tacksam för hans käcka
dust. Han glömmer. Minns du, hur ljuvlig våren
var? — Minnas? Varför minnas våren? Det är
ju sommar.
Till sist finns det en tredje vår. Den är varken
en ängslig flykt ur vintern eller ett muntert
stormlopp in i sommaren. Den är sitt eget ändamål.
Man minns den länge. Även obetydliga små
händelser och bilder kommer man ihåg. Man minns en
snöstormsdag då i luften yrde ej blott stora vita
vackra flingor utan ock hattar, peruker, svordomar,
paraplyer, grus, skärvor från krossade fönster —
en utomordentligt spännande och lustig dag, då
människor och djur, element och döda ting
uppträdde på det mest tokroliga sätt bara för att locka
en att skratta. Andra obetydligheter stå lika klara
för minnet: en promenad utmed floden, genom
parker, över vårmjuka ängar, sol, sakta vindsus,
sömnigt glidande moln — plötsligt mitt i idyllen dyker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
