Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
världen lika stort intresse som senare hela hopen
av skärvor — vad ska man ge den för ett namn?
Man kunde kanske kalla den de små äventyrens
och den stora hänförelsens vår. Det passar inte
riktigt bra, ty äventyren äro inte alltid lika små och
hänförelsen icke alltid lika stor. Det är bättre att
nöja sig med en mera prosaisk omskrivning och
helt enkelt kalla den:
Våren, då man förlovar sig.
Helst kommer den till ungt folk utan att likväl
erkänna något fast åldersstreck. Men en regel bör
man lägga på minnet — och hävda den gentemot
dem, som påstå annat: den våren kommer blott en
gång i livet. Bjuds man den en andra, en tredje,
en fjärde gång — vilket inte är alldeles ovanligt —
kan man med visshet antaga, att det blott är fråga
om mer eller mindre lyckade efterapningar. En
gång och sen aldrig mer! Därför minns man den
trots allt med ett visst vemod. Det känns lite
trist. Man säger till sig själv: Verkligen?
Verkligen? Aldrig mer —
En sådan vår var det alltså som herr Jonas och
fröken Helen mötte på Seinestranden. Mötesplatsen
var inte oäven. Paris är en bra stad för hemligt
förlovat folk. Befolkningen äger en
anmärkningsvärd förmåga att snabbt uppdaga en
kärlekshemlighet. Det sker i ett ögonkast och sen kastas det icke
flera ögon. Nyfikenheten är tillfredsställd. Hur det
står till, vet man, och hur det går till, kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
