Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
överlägsna förstånd. De sätta gärna likhetstecken
mellan godhet och dumhet. Själva lida de av en
hjärtats dumhet, som mer eller mindre ödelägger
huvudets klokhet. För dylika människor blir livet
sällsamt overkligt. De uppfatta sig själva som
en sorts skådespelare, ärftliga rollinnehavare. Den
»jovialiske» Max Bourmaister med de vänligt
glittrande ögonen, den fryntliga munnen, de mjuka
rörelserna skulle — längre fram i tiden — säga
om sig själv: Jag föreställer den snälle Bourmaister;
bror min föreställer den elake.
Sant sagt såväl beträffande honom själv som
brodern. Edward, lång, kantig, mörk, med stora,
skarpa drag, blåsvarta, dystra ögon, tunn,
hopknipen mun, trumpet nästan ohövligt sätt, kunde
gott gå och gälla som bister och karg. Emellertid
var hans karaktär helt och hållet behärskad av en
otrolig lojhet.
För honom var klokhet lika med maklighet.
Denna enkla livssyn komplicerades i viss mån av
hans goda smak. Han satte värde på att kallas
»le beau Bourmaister» och ägnade ett nästan
feminint intresse åt toalettbord och garderob. Hans
verkliga vurm var emellertid konst, och på detta
område bevisade han sin goda smak bland annat
genom att själv aldrig fatta pensel eller ritstift.
Han undgick alltså dilettantismen som eljest just
lurar på herrar av hans slag och klass. Däremot
sökte han utbilda sig till kännare och man vågar
nästan påstå att han bedrev konststudier — ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
