Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
damen; att paret under första mellanakten åt
konfekt ur samma påse, varvid deras händer möttes
i påsen, som slutligen sprack; att parets minspel
och hållning under andra akten antydde ett
lågmält, behärskat gräl (det första!); att Helen vid
hemkomsten brustit i gråt och omedelbart stängt in
sig på sitt rum; att Kerrman en timme senare (alltså
efter midnatt!) alltjämt fullt påklädd lämnat sitt rum,
knackat på Helens dörr, blivit insläppt och efter få
minuter åter utsläppt, varefter snyftningarna i Helens
rum hördes tilltaga i styrka för att dock kort därpå
alldeles upphöra och ersättas med ett muntert och
smeksamt gnolande på den kända visstumpen: Pauvre
coeur meilleur! Följande dag var paret lika
idiotiskt och rörande hemlighetsfullt som förut och
pensionatets nyfikenhet stegrades.
Likväl var den matt och ofarlig vid sidan av
bröderna Max & Edwards glödande intresse.
Glödande var dock kanske icke rätta ordet beträffande
den äldste brodern. Han hörde till det slags
människor som så att säga glöda genom andra. De
blåsa under, de värma sig vid brasan, de njuta av
den men ha själva icke mycken eld att giva. Max
däremot glödde. Han avstod helt och hållet från det
fåfängliga skenet av att vara bankvolontär för att
jaga det stackars villebråd som han och Edward
med fräsande hån kallade »snygga turturduvor». Det
blev en sport och en krävande sport. Hur många
lämpliga gömställen för ett par mänskliga
turturduvor gömmer ej världsstaden alltfrån Förets de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
