Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
massa människor från att nedsjunka i den rena
skurkaktigheten. Dömer man efter deras
handlingssätt skulle man kunna tro, att bröderna
resonerat ungefär så här: Helen är kär i Kerrman och
det ska vi göra oss till godo. Vi ska skrämma
henne genom att spionera och låta henne förstå
att vi ana både ett och annat. Däremot ska vi
varken tala rentut eller underrätta Stockholm, ty
det skulle framkalla ett avgörande i ena eller andra
riktningen och — adjö vår chans. Den består
nämligen i att hålla flickan ängslig, så att hon
inte vågar vägra oss pengar eller underrättar
gubben. Tyvärr får han i alla fall snart nog reda på,
att vi gått hårt åt fonden. Men då är just rätta
stunden att avslöja Helens kärlekshandel.
Gubbens vrede kommer främst att rikta sig mot henne
och vi båda i bakgrunden få endast några stänk
av slagregnet.
Hade de talat, tänkt eller ens drömt något dylikt
skulle de båda herrarna ha (för att använda ett
av deras favorituttryck) »självdött av självförvållat
självförakt». Deras resonemang var i själva verket
följande: Helen är tydligen ganska intresserad av
den där Kerrman men att hon skulle vara
allvarligt förälskad i pojkslyngeln är väl ändå
otänkbart. Alltså tills vidare ingen orsak att oroa de
gamla; inte heller bör vi tala med Helen själv. Hon
skulle bara bli sårad och förargelsen skulle värma
upp förälskelsen. Å andra sidan skadar det inte att
hålla ett öga på paret. Det är vår broderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
