Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
träd, drog Jonas till sig, pekade, viskade: Titta
på herrn, som kommer där! Kan det inte vara
Max? — Det kunde vara Max, men avståndet var
stort och nu försvann herrn i ett kafé eller en butik.
Var det Max, så hade han ställt sig på lur.
Fortsatte de vägen framåt, skulle han se dem från
sitt gömställe, vände de eller gingo över bron,
skulle han snart titta ut, upptäcka och förfölja
dem. Någon tvärgata fanns ej i närheten. Däremot
hade de alldeles bredvid sig en trappa, som ledde
ned till en liten brygga. Vid bryggan låg en
roddbåt. Jonas triumferade. Vi ska lura Max! Det
faller honom inte in att leta på floden —
Hastigt slunko de ned på bryggan, som gungade
och plaskade. Och båten gungade och plaskade.
Och karlen, som satt i båten, skulle ro ända ned
till Puteaux, där det var marknad. Han hade redan
två passagerare, fryntliga madammer med var sin
stor korg. Ville ungherrskapet följa med, så lät
det sig göras för några sous. Kan man tänka sig
så förträffligt? För det första hade de lurat Max!
För det andra skulle de göra en flodtur ända till
Puteaux för några sous! Det var högst trevligt
och tillfredsställande; den historiska dagen skulle
firas på ett mycket tilltalande sätt. Och något
hände, som sällan hände: Jonas blev uppspelt!
Han satte sig bredvid den fetaste gumman,
suckade, rullade med ögonen, pustade, makade sig
närmare, fattade hennes köttiga, rödblå näve,
tryckte den mot sitt hjärta, kallade henne: mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
