Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
man) skulle hon äga några månader, kanske bara
ett par veckor. Sedan skulle hon förlora honom för
hela livet. Det var oundvikligt. Men hon ville lämna
någonting av sig själv kvar i honom, hon ville
ha del i honom även sedan de skilts för alltid.
Hur skulle det ske? Jo, genom att fullkomna
honom, den nästan fullkomlige. Han hade icke
mycket sinne för allmänbildning, för så vitt
den ej rörde praktiska ting. Han stod de sköna
konsterna fjärran, musik lämnade honom
likgiltig, han hatade teater. Det skulle avhjälpas.
Hon skulle med list och lust skänka honom en
skatt av förståelse för det sköna i tingen. På så
sätt skulle hon, den älskade och dock försmådda,
ha någon del i honom så länge de vandrade,
skilda, på jorden.
Företaget var inte så alldeles lätt, ty tjurhuvudet
hade sin vilja för sig. Hon använde åtskilliga knep,
men det vanligaste var detta: Hon (förstulet):
Klockan två i Luxembourg. Han (med suck): A,
herregud! När det är så vackert väder! Varför?
Hon: Därför att jag ändå skulle dit. Han
(plötsligt nedstörtande i en brunn full av
bitterhet): Och jag skulle sitta på banken, Helen!
Hon (oskuldsfullt): Vi kan inte mötas på banken
men i Luxembourg kan vi. Är det bättre att inte
mötas? Han: Tvekar ett ögonblick på
bitterhetens botten, sedan plötsligt ett kraftskutt upp
till brunnskanten, armarna kring hennes hals, sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
