Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
om. Hon lade huvudet på sned och bad så vackert:
Betala åtminstone halva din biljett! Det blir så
drygt för mig. Men han: Nej. Jag betalar icke en
sous.
Denna manliga fasthet var synnerligen
tillfredsställande för båda parter. Men varför riktade den
sig så resolut mot den stackars teatern ?
Teatern är humbug, den lever av oärlighet och
ovederhäftighet. (»Ovederhäftig» var denne
ynglings grövsta skällsord.) Skådespelaren söker smitta
sina åskådare med fingerade känslor. Redan att
söka smitta folk med en verklig känsla kan vara
betänkligt och föraktligt. Vill man förmå någon
till något bör man framlägga sakskäl eller
känsloskäl — allteftersom. En kvinna som fäller falska
tårar för att vinna en favör är vidrig. När jag ser
ett barn kärligt klänga sig upp mot söta mormor
allt under det att de trinda ögonen stirra fiket på
gummans portmonnä kliar det i fingrarna. Men
barn är barn, ha ännu inte lärt skilja mellan
låtsad och verklig känsla. Skådespelarens enda
ursäkt är väl den att han aldrig blivit vuxen. Ingen
blir gycklare med mindre han känner en oförmåga
att vara verklig.
För det andra: Vad ger dessa människor, sedan
de lurat oss att betala — listigt nog i förskott?
Vad kan en skådespelare som inte jag och alla
andra kan? Jag förstår mig inte mycket på konst
men jag kan tycka att en välgjord marmorstaty
är vacker, särskilt i det gröna. Och jag tänker:
5. — Bergman, Jonas ocli Helen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
