Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprattlande tösernas och direktionens och mina
onda avsikter. Jag avslöjar obarmhärtigt min
skamliga lust att titta på vackra flickor och jag »låtsas»
ingenting. Ty jag kan inte komediantens enda
konst — den tarvliga konsten att »låtsas». Men nu
måste jag tilltala papuanegern på hans egen moders
språk, ty eljest kör han fast i luckan —
Papuanen.
Så sägande sträckte sig Jonas förbi de
mellan-stående, klappade den lille fete mannen med
negerläpparna på skuldran och yttrade i
vänlig men bestämd ton:
Kajsa lara, extra sara, zebedej zebedo, sno
snotjitju liten nigger icke stanna längre lucka än
behöva liten nigger.
Den lille fete ynglingen — han var inte stort
äldre än gyckelmakaren — såg sig om över axeln,
varvid hans tjocka hals lade sig i svällande veck,
smålog förläget och mumlade:
Je ne comprends pas, monsieur — I don’t
understand — entschuldigen sie —
Yes sir, I do, I do, svarade Jonas välvilligt,
och när nu papuanegern skyndsamt stoppade på
sig växelpengarna och försvann från luckan,
triumferade gyckelmakaren och yttrade:
Se där vad jag alltid har sagt! Vill man något,
ska man inte spela teater utan framlägga klara
skäl. Sakskäl helst men även känsloskäl passa
ibland.
Och han lade armen kring Helens hals och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
