Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
slutligen är hans originalitet en sannskyldig plåga;
han avskyr den och törstar efter vardaglighet.
Det uppriktiga originalet Janne råkade i en sorts
surmulen extas vid tanken på den egendomliga
fränden. Han sa: Han är en gammal humbug,
ingenting annat. Folk, som inte har någon
personlighet, låtsas ha en för att ändå vara något. De
skapa sig, som man säger. Och besynnerligt nog
tar normala människor hänsyn till dem och visar
dem en viss aktning. Det förhåller sig kanske med
det som med vilda folk och deras sinnessjuka. De
kloka vörda dem, därför att deras själar äro hos
Oud. Men de så kallade originalen ha ingen själ
och därför anlägga de en skyddande förklädnad.
Det är helt enkelt komediantpatrask!
Helen rodnade och smålog. Komediantpatrask?
Var det kanske ett avsiktligt eko från föredraget
i teatervestibulen ? Ville ynglingen på ett diskret
och skämtsamt sätt antyda att han kände vissa
hemligheter men ämnade bevara dem? Hon smög
en blick till honom. Mycket riktigt — han
betraktade henne och log illparigt. Hon vände blicken
mot Jonas. De bildade ett treförbund! De skulle
skratta i njugg tillsammans. Men Jonas varken
skrattade eller log; han satt som nyss slö och
stirrade oavvänt på den andre. Slö, slö, slö —
— ända tills han plötsligt spratt till och förvred
ansiktet i den ohyggligaste grimas hon kände: drog
upp överläppen som en morrande hund, tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
