Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
förmågan att bära tunga bördor. Bröderna kunde
ha avvecklat saken på ett mera stillsamt sätt. De
hade inte behövt några bisittare. Men jo! De skulle
»blotta skurken», de skulle »vrida bekännelsen ur
hans gap». Att Helen driven av sitt hjärtas
instinkt i det avgörande ögonblicket skulle täppa till
sagda gap med en kyss, sålunda eklaterande en
sorts förlovning ad interim — det hade de båda
regissörerna ej förutsett. Eddies långa, täta
ögonfransar släpade sorgligt som sorgflor, han
mumlade: Maxi, det här skötte vi bra —
Maxi stirrade med trinda ögon på de
lyckönskade tu. Han svarade: Mästerligt. Låt oss sätta
upp en giftermålsbyrå. Vår talang måtte luta åt det
hållet —
Max sa:
Naturligtvis rår han inte för att han är den han
är, men han borde ha talat om det för Helen. Då
hade det här inte hänt. Att vara spetälsk är inte
skurkaktigt men att hemlighålla det för den man
älskar — det är skurkaktigt.
Må vara. Men frågan är: Hur mycket visste
Jonas själv? Kände han till sin vänstervridna
släktskap med Helen? Vad visste han om sin far?
Sin mor? Sig själv?
Till en början anade han inte, att det var en
liten fränka han höll vid handen under vandringen
genom våräventyrets klarblå dagar och uppiggande
hällregn. Upptäckten skedde på »det lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
