- Project Runeberg -  Jonas och Helen. En studie över fantasi och ungdom /
121

(1926) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gode Gud låt hans
pekfinger gå vidare.


Det är nämligen inte alltid så lätt att vara
»oäkting». Det är ungefär som att gå barfota.

Långa sträckor vandrar
man utan skada men
rätt vad det är, ligger
där en glasskärva dold och dolsk och vass. Man
linkar vidare. Det svider. Men värre än svedan är
oron. Lite varstans kan det ligga glasskärvor dolda,
dolska och vassa.

Till exempel:

1 katedern sitter en viss gammal lektor i
kristendom. En lärd man, för detta docent. Lektionen är
den första för terminen och klassen är ny.
Katalogen ligger framför honom, hans pekfinger —
åldersskrumpet och skälvande — går från namn till
namn. Han läser upp namn och data, han bekantar
sig med deras unge ägare, säger honom några
passande, uppmuntrande ord. Han är välviljan själv.

Och han läser:

Kerrman, Jonas, född 67, Stockholm, fader,
pastorsadjunkt, död.

Pojken reser sig vid sin pulpet. Det är hans tur
att bli uppmuntrad. Han har sett gubbens finger
vandra från namn till namn och nu har det
kommit till hans. Men den gamle gör en paus. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:38:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jonashelen/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free