Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
högras skälvande pekfinger håller alltjämt fast
namnet Kerrman.
Din far, säger han, tillhörde kretsen av mina
lärjungar i Uppsala. Och jag kan säga dig, min gosse,
att han utan tvivel var den mest begåvade av dem
alla. (Inte riktigt sant — men en from, välgörande
osanning.) Hade hans medel tillåtit honom att helt
ägna sig åt vetenskapen, skulle han säkert blivit en
av våra främsta teologer. Därtill var han en mycket
fin natur, en älskvärd och blid människa och på
samma gång en kraftfull, plikttrogen, arbetskär
man. Måtte du ha fått ärva hans goda gåvor! Bed
Gud, att du måtte komma att likna din far!
Han betraktar gossen, ser hur röda skyar gå
över det allvarliga, orörliga gossansiktet, komma
och gå. Den gamle förstår, att han är rörd och att
han på äkta pojkmaner skäms en smula över sin
rörelse. Gubben själv är rörd och inte blott han
— till och med rustibussarna där nere i klassen
erfara så pass mycken högtidlig rörelse som
fjorton- och femtonåringar förmå. Det är »stiligt»
att kamratens döde far får sådana lovord. Gubben
nickar. Gossen marscherar tillbaka, sätter sig.
Så är det över.
Nej visst inte över.
Ty sedan människovännen gjort sitt, sticker
ordningsmannen fram och den gamle säger:
Men det här med din födelseort förefaller mig
besynnerligt. Är du född i Stockholm, Kerrman ?
Han reser sig åter men orkar knappt stå i giv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
