Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Min Jenny! Min egen, älskade Jenny!
Mor: Loewen! Min käre, käre Loevven!
Hennes färdighet i konsten att låtsas räckte inte
till ordet älskade, som ibland och för somliga
tungor är svåruttalat. Emellertid slutes hon nu
i hans famn. Hon är något under medellängd och
han betydligt över; hans böjning blir därför djup.
En stor kal fläck på hjässan rodnar långsamt och
starkt. Några ömma frågor om hälsa och välgång
växlas. Efter en minut eller två upplöses
omfamningen. Den första scenen, avgjort blid och rörande,
är slut.
Turen kommer nu till Jonas. Vanligen stod han i
närheten av köksdörren, välberedd, men något
orolig. Nästkommande scen kunde varieras, men
förlöpte vanligen på följande sätt under de första
åren: Efter omfamningen ser sig fadern om i det
välstädade rummet och ger sin belåtenhet till
känna genom en eller annan uppmuntrande maxim:
»Rent hus, rent hjärta.» Därpå går han plötsligt
med långa, kraftiga knektasteg mot köksdörren.
Härav pysens oro, ty far ser uppåt väggarna och
märker honom inte. Det långa benet kommer
svängande emot honom, och det känns lite kusligt fast
det inte är farligt. I sista ögonblicket hejdas det
hotfulla benet. Far har gjort en upptäckt, studsar.
Far (häpet och barskt): Vem tunnor tusan är du,
som smugit dig in här? Jonas (leende): Känner inte
far igen mig? Jag är ju Jonas! Far: Min Jonas?
Omöjligt! Han är inte större än så. (Avmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
