Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
mungiporna, där saliven pyrde ut. Men ingen
fröjd blir så stor, som man drömt sig. Det mesta
och bästa på bordet, visade sig ej passa för
barnamagar. I stället fick han många goda maximer
till livs. »Mycket socker och mycket fett, klena
krafter och lite vett.» eller »Ung var läckergom,
gammal går med magen tom.» Dagen därpå åt fadern
ensam. I själva verket avskydde han att ha pojken
vid bordet. Han tyckte inte om barn och gjorde för
resten ingen hemlighet av sin motvilja, ty »en
gammal knekt duger inte till barnpiga». Däremot bör
även den enkle krigaren ha hjärta för sin son.
Alltså älskade han pysen. Men inte vid bordet.
Fars vecka hade börjat. Fortsättningen blev
vanligen ej lika idyllisk. Stackars karl, vad skulle han
också taga sig till i denna blygsamma lägenhet
på ett rum och kök? Ensam med en parvel och en
för detta älskarinna, som kände honom utan och
innan och som följaktligen ej var »imponerad».
På Aspafors red han, jagade, spelade vira eller
musicerade. I Stockholm besökte han sin skräddare
— skräddarbesöket var kanske den verkliga orsaken
till »fars vecka» — och gjorde några uppköp. Vad
sedan? Promenader voro omöjliggjorda eller
åtminstone otrevliggjorda av den bisarra dräkten.
På Söder sprungo gatpojkarna efter honom, i
staden riskerade han att möta gamla bekanta.
Visserligen brukade han säga: Den 17 mars 1862
föll kapten J. A. C. Loewen för en lönnmördares
hand. (Lönnmördare = den person, som avslöjade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
