Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det naturligtvis roligt, men så småningom blev
parveln trött och till sist gråtfärdig. Vad nu?
Inga tårar, om jag får be! En knekts son ska ha
ruter i kroppen! Uthållighet! Lydnad! En dag
kommer du att tacka din far! Framåt marsch,
ett-tu! — Modern viskade i hans öra: Gör alltid far
till viljes. Det får du gott av då du blir stor.
Den dag kommer.
Dessa antydningar om framtida förmåner och
tacksamhet återkommo vid alla möjliga tillfällen.
Sä småningom framkallade
de några fantastiska
föreställningar om fadern. Varför var han olik alla
andra fäder? Varför gick han så besynnerligt
klädd? Varför bodde han hos dem en vecka och
vad gjorde han alla de andra veckorna? Modern,
som så att säga levde på sitt orubbliga
bekännelsebeslut, förbjöd honom att göra några frågor
rörande fadern. Hon var patetisk och alla patetiska
äro, om icke enfaldiga så åtminstone en smula
omtöcknade — i likhet med vissa spelande fåglar.
Hon sa till den nyfikne och ängslige pojken: När
du blir så stor att du förstår allt, skall du också
få veta allt.
Det lät högtidligt och förberedde i själva verket
de vildaste utsvävningar i barnets fantasi. Den
vuxnes tankevärld roterar vanligen kring
någonting mer eller mindre fast: ett yrke, en tro, en
vetenskap. — Barndomens och den första
ungdomens däremot kring ett vakuum: framtiden, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
