Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
het, gned nogsamt av stolarna, pa vilka de skulle
sitta, titulerade Loewen »herr kaptenen och
riddaren», »ers nåd», »ers välborenhet», med flera
välljudande saker. Pojken fick heta
»fiddekummis-sarien». Allt detta kunde låta tokigt, men ur en
»enfaldig och troskyldig hantverkares» mun föllo
orden naturligt. Kaptenen var mycket nöjd med
skomakaren och sa till fru Jenny: Det är en
hyfsad karl, som vet sin plats. När mäster kom
med de nya skodonen låtsades kaptenen sakkunnigt
granska dem och uttryckte därefter med en viss
högtidlighet sitt erkännande. Ett dylikt arbete ser
man sällan nuförtiden, min gode mäster. — Filuren
fick då ett på en gång knivigt och ödmjukt uttryck,
han sträckte sig på tåspetsarna upp mot den
långe, käpprake mannen, höll handen vid mun och
yttrade i en äkta »teaterviskning»: Tro mig, hans
högvälborenhet! Inte ens jag gör ofta sånt arbete
nuförtiden. Men det finns ju kunder som man
behandlar extra rejält och schangtilt —
Kaptenen smålog nådigt fast han troligen ej tog
orden för annat än vad de voro — handelsmannens
och hantverkarens försök att låta kunden känna sig
som mest gynnad nation. Pojken däremot tänkte:
Skomakaren vet något!
Just på en av vandringarna till eller från
skomakaren — nästan de enda far och son företogo —
hände det att några halvvuxna gatpojkar behagade
skänka den besynnerligt klädde mannen en
skämtsam uppmärksamhet. En av dem var slutligen djärv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
