Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ursinne, som bottnade i gamla dolda men oläkta
sår: Tyst med ditt dumma tjat! Du heter
Kerrman nu och i evig tid! — Pojken log invärtes:
Varför så häftig, min goda mor? Denna ovanliga
häftighet måtte ha en ovanlig orsak —
Dylika puerila fantasier rörande börd och
härstamning äro inte sällsynta hos barn av ett
någorlunda livligt ingenium. De fasta släktskapsbanden
med åtskilligt hederligt och prosaiskt folk stäcker
dem snart. Något annorlunda förhåller det sig med
en liten oäkting, vars besynnerlige far »kommer en
gång om året». Men även hos honom skulle de
snart nog ha fördunstat utan att någon behövt
blåsa bort dem. Ännu vid tretton år kunde han tro
sig vara ättling av Gustav Adolf, fördold men
fruktad av det regerande huset och de maktägande.
Han kunde tro, att fadern under de hemlighetsfulla
femtioen veckor, som ej voro »fars vecka»,
vandrade omkring och verkade för hans sak och att han
på uppenbarelsens dag skulle trycka Sverges krona
på sonens huvud. (Snart följd av ett flertal andra
kronor. En duktig pojke, som kommit på den
traven, nöjer sig aldrig med en!) Ett par år senare
skulle dessa fantasier redan svunnit utan spår.
Att de icke fingo denna naturliga självdöd, det var
det som satte spår efter sig.
På sätt och vis torde fantasierna ha gagnat
honom. Om vi ännu på gamla dagar näppeligen
kunna vilja en handling tillräckligt kraftigt utan
att vår fantasi först lekt vid dess mål, gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
