Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
detta ännu mer barnen. Viljans styrka står i
förhållande till fantasiens styrka. Erfarenheten kan
tyckas tala häremot. Vi erinra oss fantasistarka
ungdomar, rika på levande hugskott, vilka aldrig
kommit någon vart. De ha »lekt bort» sig. A
andra sidan minnas vi torra små personer,
»människor utan fantasi», som segt och envist arbetat sig
fram till målet. Men det finns två slags fantasier:
en irrande, en målfast. Båda kunna vara lika starka
men verka i rakt motsatt riktning: den målfasta
styr, den irrande vanstyr med sina knyckar och
språng.
Jonas Kerrman skötte sitt skolarbete så som
en begåvad och ambitiös kronprins sköter sitt.
Han var innesluten i någonting stort och okänt: en
stor forntid, som kom till honom genom fadern,
en stor framtid, som skulle beredas honom —
antagligen — av fadern. Glöm aldrig att du är en
krigares son! predikade fadern med kärvt patos.
Glöm aldrig! Det förpliktar. — Krigare? Vad
menas med det? Vanlig militär? Han hade en
klasskamrat, som hette Swensson. Hans far var
löjtnant. Men det tycktes ej medföra särskilda
förpliktelser, ty pojken var visserligen snäll och
alls inte dum, men lat och mesig. Dessutom gjorde
han sig ohjälpligt löjlig genom att skryta med
sin mormor, som hade eget ekipage och påstods
vara otroligt rik och förnäm. Pojkar fördra icke
slikt. En viss sund demokratism finnes hos all
sund ungdom. Det är inte fråga om pappa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
