Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
att jag stannar utanför? — Nej, det hade han
icke.
Smått skamsen, men likvisst lättare om hjärtat
stannade alltså Jonas kvar på gatan, betraktade det
eleganta ekipaget, de vackra hästarna, kusken i
livré, hela härligheten. Vände sen sin
uppmärksamhet mot affärens fönster. Han kunde se in i butiken
och vad han där såg var mindre behagligt. Vid
disken stod den finfina mormodern, betjänad av
ett biträde, ej långt ifrån henne stod kaptenen,
också han betjänad. Bakom kaptenen stod
Swensson, klasskamraten, »mormorån». Och Gud hade
sannerligen ej slagit honom med blindhet. Han
tycktes insuga den kostlige gamle dandyn med
ögon, mun och alla sinnen. Han rörde sig
långsamt kring honom i en halvcirkel och bara gapade.
Jonas blev plötsligt ursinnig. Akta dig, mormorån,
mumlade han mellan tänderna, akta dig! — På
uppenbarelsens dag, då den stora striden skulle
begynna, borde denna mormorån helst hålla sig
något i skymundan!
Vrede är ett ohälsosamt tillstånd. Jonas förbisåg
i sin upphetsning, att likaväl som han kunde se
kamraten, likaväl kunde kamraten se honom. Sedan
gossen slutat sin halvcirkel viskade han något åt
den gamla damen, som därefter gav kaptenen en
sidoblick och skakande på huvudet besvarade
viskningen. Mormorån vände sig nu åter mot den
besynnerlige fadern, men därvid råkade hans blick
11. — Bergman, Jonas och Helen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
