Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Far, får jag be om något? Far säger ibland, att
jag är till heder för far. Snälla — säg det inte mer.
Vad nu då? mumlade kaptenen, tystnade.
Den enkle krigaren kände sig enkel i ordets
sämsta och även pinsammaste bemärkelse.
Bekännelsens dag i
»eftermatens
vecka».
Den lilla händelsen pa Regeringsgatan fick sina
följder. Ett bedrägligt hopp hade förmått kaptenen
att för några minuter
övergiva sin försvarsställning.
Societeten i den förnämliga,
gamla damens person hade
åter godtagit J. A. C. Loewen. Den »enkle
krigaren, som föraktar de fåvitska människorna och
deras dom», upphörde plötsligt att existera. I själva
verket skulle han aldrig helt reinkarneras. Han
förstod, att den gamla tagit fel och att slutrepliken
ej varit avsiktlig. Desto värre! En avsiktlig elakhet
hade han kunnat lägga den gamla till last. Som det
det nu var, blevo hennes ord »samhällets dom».
Han tänkte icke stort över händelsen, men minnet
stannade i själen och spred kring sig ett vagt
tungsinne. Han hade med nästan brutal energi spelat
mannen, som föraktar andras åsikter. Efter detta
blev det mer eller mindre låtsade föraktet mera
verkligt, men på samma gång mindre ostentativt.
Om man närmare skärskådar vad som hände den
unge strebern J. A. C. Loewen en februaridag
anno 62, får man kanske någon förklaring på denna
egendomliga figur, som har otaliga bröder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
