Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
pojkens kinder, då modern kom till kapitlet om
fadern och den stora kraschen. Hon blottade allt
utan försköning. Kanske finner man en så grym
uppriktighet en smula överdriven. Emellertid hade
den tvenne motiv, ett yttre och ett inre. Det yttre
och mindre betydande var det vanliga: Bäst att
han får veta allt och av mig. Det inre och drivande
var sannerligen icke någon avsky för kaptenen.
Han hade sjunkit för djupt ned i hennes
medvetandes tröttaste zoner för att kunna bli föremål
för avsky. Nej, han skulle blottas, denne
falskspelare och charlatan, på det att hennes brott
måtte avklädas varje uns av sonande förklädnad.
Det var minsann inte någon hjälte, ingen stor eller
ädel person, som kommit henne att svika sin plikt.
Hennes uselhet hade ingen undskyllan. 1 dylik
självgrym sanningskärlek finns inslag av
någonting osunt. Men vem vill förneka att den dock är
sundare än sin motsats?
1 det lilla hemmet, ljumt av yrkets och kökets
varma dis, fortskred domedagen stillsamt. Då och
då avbröts bekännelsen genom någon liten
vardagshändelse: en kunds ankomst, eller att Jonas
skulle hämta mjölk, eller att mor måste gå ned på
gården. Hur viktigt ämnet var för dem båda
framgår därav, att det återupptogs omedelbart efter
avbrottet utan maning eller fråga. Då klockan slog
nio — pojkens sängtimme — kunde modern säga:
Förr eller senare skulle du i alla fall fått höra
något. Nu vet du allt och nu går vi och lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
